Hoppas att Du hörde mig

Att förstå sig på tårar, att stå kvar när verkligheten tar sikte, att lära sig något av stunderna som raderar allt man nu ångrar man tagit för givet.

Då kunde man väl strunta i att gnugga in det salta vattnet i ögonen som man inte kan stänga trots viljan att försvinna. För då skulle man se sig själv liggandes där bland en hög med blommor, avbildad i sina egna ögonlock och nersaltad av sina egna tårar.
 
Att vända ryggen till och rädda stunden genom att gråta till hjärnans tankar om ett eget slut. 
Det gör bara att skeppet sjunker snabbare eftersom verkligheten alltid läcker in i skeppspojkarnaas drömmar om att  rädda världen genom att offra sig själv för den vackra flickan.

Att förstå sig på tårar, går inte. Hur mycket man än säger att det var tid för det och det var bäst så. Det går inte...


...att Välkomna Döden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback