Leopardhud

Det finns nog tusen 
och säkert ännu fler ord 
att säga till en vän
men inget passar riktigt in 
i stunden känd som ensamheten

Längtan

Sov Nu lilla vännen min

 

Dröm Nu om evigt i Natt

om Allt längtan Aldrig hann ifatt

 

ja sov Nu lilla vännen min

 

Du som Aldrig ropar Hjälp

 

Dröm Nu om evigt i Natt

om Allt längtan Aldrig fick sagt

 

ja Du som Aldrig ropar Hjälp

 

Sov så gott inatt & Dröm

om allt Vi kunde haft


Musik för Missnöjda

- Hej, Vad gör Du?

- Hej, dör lite.

- Nej men skärp Dig, vad gör Du?

- Okej, lever lite. Ytterst lite. Nästan inte alls.

- Jaha?

- Ja, faktum är att jag nog aldrig levt såhär mycket.

 

Sade Hjärtat som svar på Hjältens enkla krav.

 


Change your speach Cut your tongue

I'm waiting for a waitworth day

one that hates one that cares

 

Twice that knows who I am

 

What happens here Downside

new made lies & The undone tries

Pictures sounds deep in my Head

as Dark shades sings His tales

 

"Read the lines how You decides 

join my Dream to The other side" 

 

What have I done to get This far

What have I done to fall so fast

 

 


Du Tystnaden

Det är Tystnaden som skrämmer honom
Det är Tystnaden som fyller hans Drömmar

Det är skillnaden - som gör att Du hörs

Vattnet & dess Mörka drag

En röst Ett mörker som Vi bär
en stund Av blå Vad händer Här

Hör Du - En Dröm
om Någon & dess andetag
Hör Du - En lögn
om Hjältar & Allting Du sa

jagade Drömmar

Så blåsiga tankar Här ikväll
som sagor i vinden Ta mig hem

Så svartlika syner Här ikväll
som ögon i handen Ta mig hem

jag är full & Du är full
något växer ur Längtan i Din mun
jag är full & Du är full
vad Händer jag Drömde för en stund


Vardagsmönster

Tecknade Drömmar & Vi Andas Luft
något Växer - ur Längtan i Din mun
Rök & Kärlek likt Ett fotografi


Allt i svart & Du lyser Vit


Något förevigt

& Fröken BlåHjärta Hon sover nu


Hon Drömmer om sagor om Vinterkläder
Hon Drömmer om sfäriska varma färger

Hon Drömmer om sagor om Kärlekshärer
Hon Drömmer om saker som Aldrig Händer


Självinsikt

En så sårig mun jag säger Allt
tungan målar i rött kring Din hals
En så särskild stund men Vad händer Här
Du är Allt jag är som Noll

& Vi ändrar form

Yo Adrian!

Film är bäst på bio, säger dom. Jag säger att bra filmer är bäst hemma i den nersuttna soffan med de gamla kuddarna man så många gånger förr gråtit filmtårar till. Äkta filmtårar, såna som kommer även fast filmen snarare har blivit ett visuellt soundtrack i ens stängda ögonlock då världen där ute känns så vanlig, grå & trist trots att det för stunden nästan ständiga sommarljuset stör den behövda sömnen man tvingat sig på genom att krossa drömmarna & viljorna man levde på som liten, vad är man nu? Liten & klok heter det.

Men nu, ett stort Men, för jag är påväg mot något nytt jag saknat så.
 


Dansken

Det finns en andra värld, det är något dom säger. Det är något jag sväljer.


Perfektionen

Du talar om perfektion
& jag säger ja
Allt för Din skull Hör Du
vilka lögner Något som växer

Snart är jag Helt Ny
perfekt & helt byggd på avsky


Du frågar om Giftet om tron
& svaret är Vad
Allt för Din skull Hör Du
vilka ord Du är All min tro

Snart är jag Helt slut
perfekt & vacker jag är Du


På väg igen

Perfektion. Dom pratar om perfektion, och jag säger ja. Fan ta övertygelsen och de olika drömtillstånden som mitt barnasinne fallit så många gömda magplask för. På snudd att jag alltid vet om det för när det sker känns det så självklart. Lika självklart känns det att försöka tro, tro sådär på riktigt. Att sekunderna vi bestämt har en takt för att man ska missa målet och man kommer inte missa målet. Eller hur var det nu igen?

Säg mig Vad händer här
vad är Det som Lever & skär
Säg mig Vad är Det där
vad kallar Du ingenting av Det här


Angstgrill

Kuddar är bra. Dom kan man krama hårt och iallafall kväva en del av ensamheten.

Du, Du är jag
Du, vart är Du
Du, Du är jag
Du, vart är Du - Vem är jag Nu


Melodimani

Snart har jag fyllt mig, Nu igen
Snart har jag bottnat, i mig själv
Du pratar så om Någon Kär
Du säger Det är bara Vi två Här


Snart är jag färdig, för ikväll
Snart är jag troende, igen
Du pratar så om Någon Kär
Du säger Det som Det är

Nu har jag fyllt mig, för Dig igen
Nu har jag bottnat, men för vem



Alla behöver snöa in sig på något ibland. Jag kanske lite ofta, kanske lite extra på Ä:n.


Att flyga

Jag har all tid i världen. Så tänker jag ibland liggandes på min säng räknandes drömmar jag håller fast vid intill morgontimmarna. Väckarklockan säger att det är tid att bli vuxen nu med den dära auktoritära stilen man hört förut. Ett "jag hatar Dig" får jag sällan ur mig för snäll ska man ju vara enligt högläsningsböcker. Gärna ett Djur också.

& som han kämpar med orden
tungan trasas till något om halsen
Du har sagt Det men aldrig förut
har jag tänkt på Dig som Gud

Ben. Långa smala ben. Spegeln borde gå mig till mötes lite oftare tycker jag. Nej nu låter jag som någon gnällmaja/pelle. Jag menar såklart jag är nöjd med mig själv, efter lagom många vuxendrycker innanför den åtsittande så färglada barndomströjan. Vart tog egentligen barnet i den vägen? Tvättmaskiner är mördare.

Tillbaka till väckarklockan. Den är egentligen en telefon. Grå som urblekta urtvättade urfestivalade & grentrasiga för evigt burna... nästintill kallade byxor. Så jag gillar nog min ovän telefonen ändå, fast en bra vän borde väl låta mig somna om och missa tiden till jobbet som raderar allt jag är. För det handlar nog inte om att räkna drömmar. Det handlar om att drömma sig kvar.


Tanken fick Dig en bit in i armen
Du skrek en tystnad sa Här är Allt bra
där Tystnaden är Vännen "Ett stilla hem"
Men vägen dit undgick Drömmens försvar

Du grät i fallet sa Förlåt men Vad


Sov gott nu. Jag ska försöka.


 


Soldatsäng

Sökandet. Det dära eviga sökandet brukar han ofta fundera på. Speciellt extra mycket i veckosluten då det obefintliga lyser extra mycket med sin närvaro. Musiken får oftast fylla upp de små hål som uppvaknandet gjort i hans för igår intalade fredagslycka. 

- Jag vill vara som dom, mimade hans läppar där han låg fullt påklädd och med en soldathär slåendes mot insidan på pannbenet.
- Fast ändå inte, det kan inte vara äkta, ristade han med den slitna pennan i kanten på sängbordet. Han somnade om och drömde om starka färger och förlåtelse.

Han räknar sår i tron men svaret är så stort

En bekant början

Ibland känns det så tomt. Sådär ovanligt tomt att det känns som om allt jag någonsin ändå haft bara var ett lån. Ett sparat lån där ägaren aldrig sa Hej då. Det känns som jag lämnades ensam. Ståendes helt för mig själv och Allt jag någonsin hade sett var mig där snett bredvid på marken. Den marken jag gått på i tron & känslan att Det aldrig skulle ta slut.



Men det som idag känns så bekant, började nog Aldrig. Precis som förut.

Fallet

Vad kalt Så smalt i marginalen
där ordens stora saknad - Är allt som står kvar
& Som jag önskar
att Det inte vore så lättsamt & Vackert halt

Något rart Så smart i förslaget
där tungans lilla lögner - Är allt som sas
& som jag önskar
att Det fanns en botten Att i hållas kvar


"Du är ingenting Alls"


Tidigare inlägg