En bekant början
Ibland känns det så tomt. Sådär ovanligt tomt att det känns som om allt jag någonsin ändå haft bara var ett lån. Ett sparat lån där ägaren aldrig sa Hej då. Det känns som jag lämnades ensam. Ståendes helt för mig själv och Allt jag någonsin hade sett var mig där snett bredvid på marken. Den marken jag gått på i tron & känslan att Det aldrig skulle ta slut.
Men det som idag känns så bekant, började nog Aldrig. Precis som förut.
Men det som idag känns så bekant, började nog Aldrig. Precis som förut.
Kommentarer
Postat av: Jessi
svar: tack du :)
Ensam är man aldrig :)
Postat av: -
Du gör mig livrädd.
Postat av: mulin
Ja, kärlek är fint. Jättefint. Speciellt om det är besvarad kärlek. Är du kär i någon?
Postat av: Jonathan
Anonyma personer gör mig livrädd.
till mulin: Nej jag är inte det, vet inte om jag skulle orka med det heller, kasnke därför jag inte är kär heller. Knepigt det där, men fint.
Trackback