Att flyga
Jag har all tid i världen. Så tänker jag ibland liggandes på min säng räknandes drömmar jag håller fast vid intill morgontimmarna. Väckarklockan säger att det är tid att bli vuxen nu med den dära auktoritära stilen man hört förut. Ett "jag hatar Dig" får jag sällan ur mig för snäll ska man ju vara enligt högläsningsböcker. Gärna ett Djur också.
& som han kämpar med orden
tungan trasas till något om halsen
Du har sagt Det men aldrig förut
har jag tänkt på Dig som Gud
Ben. Långa smala ben. Spegeln borde gå mig till mötes lite oftare tycker jag. Nej nu låter jag som någon gnällmaja/pelle. Jag menar såklart jag är nöjd med mig själv, efter lagom många vuxendrycker innanför den åtsittande så färglada barndomströjan. Vart tog egentligen barnet i den vägen? Tvättmaskiner är mördare.
Tillbaka till väckarklockan. Den är egentligen en telefon. Grå som urblekta urtvättade urfestivalade & grentrasiga för evigt burna... nästintill kallade byxor. Så jag gillar nog min ovän telefonen ändå, fast en bra vän borde väl låta mig somna om och missa tiden till jobbet som raderar allt jag är. För det handlar nog inte om att räkna drömmar. Det handlar om att drömma sig kvar.
Tanken fick Dig en bit in i armen
Du skrek en tystnad sa Här är Allt bra
där Tystnaden är Vännen "Ett stilla hem"
Men vägen dit undgick Drömmens försvar
Du grät i fallet sa Förlåt men Vad
Sov gott nu. Jag ska försöka.